För att lära sig att spela fotboll eller dansa behövs träning. Vi kan inte lära oss att spela fotboll eller dansa genom att läsa en text. Fotboll och dans är fysiska aktiviteter och kräver att flera olika egenskaper samspelar med varandra. För att till exempel kunna nicka en boll i luften så måste vi kunna springa, samtidigt som armarna tar sats för att hoppa samt tajma kroppens rörelse med bollens hastighet. Detsamma gäller civilkurage. Civilkurage måste också tränas praktiskt.

 

En civilkuragehandling består av massor av olika egenskaper som samspelar med varandra. Till exempel röstläge, hur vi tittar, var vi står eller vad vi säger. Civilkurage är en färskvara, precis som förmågan att spela fotboll, dansa eller spela ett musikinstrument. Både kroppen och sinnet behöver påminnas om hur vi kan ingripa och hur olika förtryck tar sig uttryck.

​

Ofta beskrivs civilkurage som något som sker som impuls eller reflexmässigt. Ibland säger folk ”jag hann inte tänka, jag bara gjorde”. Att ingripa utifrån den första spontana impulsen kanske inte alltid ger den effekt vi vill ha i en viss situation.

 

Genom att träna civilkurage skapas möjligheter för ingriparen att välja sätt och timing för när den ingriper. Träningen ger oss en uppsättning av möjliga tekniker som kan leda till olika typer av handlande. Vi tränar våra reflexer och utvecklar en förståelse för hur de fungerar. Vi tränar samtidigt på att uppfatta situationer där ingripanden behövs och att analysera maktförhållanden. Då börjar vi också se att vi kan ingripa innan, under och efter en situation har utspelat sig. Och att vi kan förstärka våra ingripanden genom att ingripa tillsammans med andra.