I samband med att Vardagens civilkurage växer och växer bestämde sig Linnea för att ringa upp en medlem och fråga varför hen är med i föreningen. Linnea ringde upp Simon Rosén som bor i Uppsala.

Hej Simon! När blev du medlem i Vardagens civilkurage?

Hallå Linnea! Hm, det var nu någon gång i höstas. Jag minns inte exakt när. Kanske i september.

Simon blev medlem i Vardagens civilkurage detta året.

Hur kommer det sig att du blev medlem då?

Jag hade inte hört talas om föreningen tidigare utan jag hittade Vardagens civilkurages Facebook av en slump. Namnet lät coolt så jag klickade mig vidare och läste om det och då tänkte jag “varför har jag inte upptäckt detta tidigare!?”. Det var nog också i samband med inbjudan till tränareutbildningen i Uppsala och då tänkte jag utan att tveka “den ska jag vara med på!”, och det var jag.

Minns du om det fanns någon annan anledning till varför du kände att du ville bli medlem?

Främst för att det kändes som ett konkret sätt att göra skillnad med sitt fokus på praktiskt träning. Många andra organisationer har mycket fokus på den teoretiska delen och poängterar vikten av att vara medveten. Medvetenhet är bra, men det är inte tanken som räknas, utan hur en agerar i praktiken. Själv tänker jag att jag är hyfsat medveten om hur förtryck ser ut, men när jag väl varit i en situation där detta uppstått har jag ofta inte agerat utan blivit handfallen. Så det som fångade mig med Vardagens civilkurage var fokuset på den praktiska träningen i att ingripa.

Hur engagerar du dig i föreningen?

Jag utbildade mig till tränare när det var utbildning för tränare i Uppsala och planerar att börja komma igång att håll i träningar till nästa termin. Sedan var jag på höstforumet i Växjö. Jag ska också engagera mig i medlemsvärvning här i Uppsala nästa år. Det känns som att många är intresserade av frågor och därför vill gå med i föreningen. Jag pluggar dessutom just nu till dramapedagog på Västerbergs folkhögskola, och skriver bland annat ett litet arbete om Vardagens Civilkurage. Skulle i framtiden kanske skulle kunna ta med mig mina dramapedagogiska perspektiv till föreningen, och använda Vardagens Civilkurages metoder i min roll som dramapedagog.

Så varför tycker du att andra ska ska gå med i Vardagens civilkurage?

Oj, bra fråga! Det är bra sätt att göra skillnad och att lära sig både om sig själv och andra. Det finns en metod och verktyg för att träna sig på att bli en bättre medmänniska. Helt enkelt att bli den schyssta medmänniska som jag tror alla vill vara!

Tack så mycket för din tid och dina svar Simon!

Tack själv, vi ses!

Varför är du medlem?