Nyligen höll Vardagens Civilkurage en utbildning för att bli civilkuragetränare i Uppsala. Jag själv var en av deltagarna. Allting kändes väldigt pirrigt inför utbildningen. Jag visste ju att jag ville bli en civilkuragetränare, men skulle jag klara det?

Under våra tre dagar där tränade vi intensivt på att observera, deltaga i och hålla egna träningar. Vi gick igenom många olika tekniker tillsammans och gav varandra konstruktiv kritik i rundor varje gång. Till en början kändes det väldigt läskigt att man skulle bli observerad och få kritik på sina träningar. Men den skrämmande känslan försvann ganska snabbt och tankarna om att jag kanske inte skulle klara av att bli tränare suddades successivt ut. Jag kände mig trygg i gruppen och märkte hur jag själv utvecklades.

Stämningen i gruppen var helt fantastisk. Redan under första dagen kändes det som att ett vänskapsband hade skapats mellan alla deltagare, inklusive de som höll i utbildningen. Att det var intensivt var nog det som förde oss så nära varandra snabbt. Internskämt växte fram och det var som att vi blev ett gäng vänner som gjorde en utbildning tillsammans. Det blev liksom ett vi tillsammans, att det är vi som är Vardagens Civilkurage. Det kändes som att vi alla var på samma plan trots att det fanns utbildningsunderlättare. Den där hierarkin som vanligtvis brukar finnas syntes inte till.

Nu efter utbildningen känner jag mig full av energi och väldigt pepp och redo för att hålla egna träningar. Det har varit superkul och givande för mig att ha gjort det här och hoppas fler medlemmar blir sugna på att göra detsamma. Det kan kännas läskigt att ta steget och bestämma sig för att göra utbildningen, men väl där märker man att det inte är så farligt. Så var det för mig. Nu väntar jag också bara på att få åka iväg på höstforumet den 27e oktober så att jag får träffa gänget igen!

// Marcus

Från utbildningen för blivande tränare 29 sep – 1 okt